Alltså. Klara har köpt Buffyboxen! Sju säsonger. Det känns som att vi har tittat på Buffy i evig tid, men ändå är vi bara på säsong tre! Det är fantastiskt, och det är allt vi gör om kvällarna.

Jag gillar Buffy, inte bara för att det är gotiskt och mysigt och underbart, utan för att det handlar om något så sjukt och naturvidrigt (i detta samhällsklimat) som en hjälte som är stark, modig, sårbar och komplex och KVINNA. Är så evinnerligt trött på alla satans John Carter och Immortals och Titans och Transformers och Battleship och alla annan skit på bio där det knappt ens förekommer kvinnor, och om det gör det är de horor, mammor eller prinsessor. Om man känner för att tänka på fler sorgliga saker kan man läsa om alla stora filmsucéer som inte klarar Bechdeltestet här.

Idag har jag fått tre böcker på posten! Två kursböcker (jag läser förutom Författarskolan också genusvetenskap), antologin Framtidens feminismer och Tilltalande bilder av Anja Hirdman. Den verkar mycket intressant, då hon i den undersöker skillnader, men framförallt likheter mellan bilder i FIB akutellt och Veckorevyn. Men jag fick också Samlade svenska kulter av Anders Fager, en novellsamling som jag har hört ska vara awesome.

Dessutom bakar Klara jordnötskakor! Win.

Alltså förlåt för att jag inte bloggar. Jag hatar egentligen såna här inlägg, för de säger ju ingenting som man inte redan visste. Om bloggen inte uppdateras säger det sig självt att bloggaren har något viktigare för sig. Men jag har verkligen det! Jag jobbar halvtid den här månaden med att översätta texter från engelska för tvålbutiken som jag förut jobbade i. Sen är det inlämning på vårt två år långa projekt med som vi har med arbetat parallellt med mindre uppgifter på Författarskolan, vilket är mycket stressande. Mina kursare uppdaterar ideligen på facebook med paniska statusar om att inte längre ha tid med att duscha, medan jag är underligt lugn. Så som det brukar vara i stressiga skolrelaterade situationer alltså.

Men ni kan ju sysselsätta er med bilden nedan tills jag kommer tillbaka. (Källa och större version)

Häromveckan läste jag ut Amanda Svenssons senaste, Välkommen till den här världen. Och mest kände jag avundsjuka. Just för att det är en bra bok, den känns komponerad på ett sätt som hennes tidigare Hey Dolly inte gjorde och karaktärerna är intressanta även om de inte alltid är så sympatiska, men framför allt för hur hon hanterar språket. Hon bara använder språket som hon vill, det är innovativt och självklart på samma gång. Och jag skulle kunna ge min ena arm (jag tror den högra för den är det bara problem med ändå) för att kunna skriva på det viset.

Och sedan var vi och såg henne på stadsbiblioteket, som Linda skrev om, och så känns det som att hon är ens kompis, jo vi skulle kunna vara kompisar. Jag tror att vi skulle komma bra överens om vi bara kände varandra. Det var som att lyssna på någon vettig människa man känner, som tycker ungefär likadant, som gillar samma saker, har samma humor. Typ Linda.