Igår var jag och Klara nere på stadsbiblioteket här i Lund och lyssnade på Amanda Svensson som var där på författarbesök. Det var väldigt kul, Svensson är sjukt rolig och pratade mycket om sin senaste bok Välkommen till den här världen; (som jag har skrivit lite om här och här). Vad jag uppskattar mycket den boken är hur skickligt hon använder sig av stilgrepp. Nu låter det som kanske världens tråkigaste grej, men tillsammans med de unga huvudpersonernas inre världar och deras yttre tillvaro i Köpenhamn blir det så himla snyggt och genomtänkt och välskrivet. Jag tycker så mycket om att läsa böcker där det känns som att jag är i kompetenta händer (vilket nödvändigtvis inte betyder att man har skrivit massa böcker för besitta), och det är Svensson ett mycket bra exempel på.
Vad gäller Hey Dolly, hennes första bok som blev utgiven när hon fortfarande var tonåring, är den annorlunda än Välkommen till den här världen;. Jag har för mig att hon i en intervju har sagt att hon fortfarande undrar vem som skrev den, för det känns inte som att hon har gjort det (typ så sa hon). Hela den boken (som är mycket kort) känns som ett riktigt grymt skrivarflow man fått en natt och bara fortsatt skriva tills morgonen. Den är mycket, mycket bra, men saknar det hantverk och stilgrepp som Välkommen till den här världen; vilar på. Vilket är inte alls gör den dålig, tvärtom blir min läsning av den närmast febrig och hetsig.
Svensson i en tjuvad bild.
Skriv ny kommentar